"Flickan som såg tillbaka på mig i spegeln var en röra. Hon hade döda ögon, med en liten glimt av hopp. Hennes hår var rufsigt efter hennes slitna vardag och ansiktet var spacklat med alldeles för mycket smink. Man såg livet hon levde i de trötta mörka ögonen och hennes läppar var spruckna av osagda ord. Osagda viktiga ord. Någonstans mitt i den där röran fanns jag och det jag flickan en gång ville bli."

Jag hoppas att det kan bli något bra.

Det kvittrar utanför fönstret, det finns något vid liv där ute.