Det finns alltid någon som dig. Alltid någon som får en att förstå att livet inte är perfekt. Tack för att du finns, du drar ner mig till vardagen. Vem vill liksom stanna i himlen? Jag vill trycka ner dig. Precis lika mycket som jag är rädd att såra dig för djupt. För jag vet att jag kan. Jag vet att jag kan.